Leringens Einstein

---

I vilket fall.. När jag slutade vid 3 idag så bestämde jag mig för att ta med Harry upp på Bolleberget för en skogspromenad. Halvvägs upp på berget så ligger en tjärn som är jätte mysig att promenera runt så det blev målet för våran promenad. Man måste dock gå en bit först för att komma dit, ganska mycket uppför. Väl vid tjärn strålade solen och vädret kunde inte ha varit bättre. Jag bestämde mig halvvägs runt tjärn för att ta en avstickare  för att förlänga promenaden via en mysig liten stig. Efter hundra meter cirka bestämde jag mig för att köra en offroad promenad. Eftersom jag litar helt och fullt på mitt goda lokalsinne så skulle detta inte bli några problem. Vi tog av från stigen och började traska rakt över stock och sten, bokstavligen! :) Eftersom som vi var på ett berg och promenerade så föll det sig ganska självklart att det var lite.. jaa.. bergigt, och snårigt.. Jag hade satt mitt mål på en annan stig jag hade för mig skulle finnas lite längre fram. Harry och jag gick, vi klättrade, vi trampade ner i myrmark, vi halkade och där stigen skulle vara låg istället en myr. Började bli lite lätt nervös och undra vart vi egentligen var... Vände och började gå tillbaka..någonstans måste vi gått fel för helt plötsligt var jag... det känns konstigt att säga det men jag var vilse. I skogen dessutom. Hade lust att sätta mig ner på en stubbe och gråta och vänta på att någon bär/svampplockare skulle hitta oss men insåg att det nog var rätt lönlöst.. Började kämpa oss framåt i vad som kändes som en evighet men istället bara var en kvart (men jag lovar, en kvart är länge när man famlar blind i skogen) Till slut hittade vi en stig med gula markeringar som jag kände igen, tack gode gud kände jag bara!! Började knata uppför stigen (berget) och svetten sprutade och benen kändes som skumbananer! Men nu är vi iaf hemma, trötta och nöjda med att ha överlevt äventyret och slippa övernatta på ett berg! :) Inga fler offroad äventyr för våran del, iaf inte i en sån stor skog..