Leringens Einstein

I lördags var vi iväg på mentalbeskrivning med Harry boy! Det var jätte spännande!hade Jag var extremt nervös innan och eftersom Harry är i spökåldern nu och skäller var och varannan människa vi möter och även sånt som inte ens existerar så hade jag mina aningar om hur det skulle gå. Vi var andra hund ut så vi gick med som publik på den första hunden. Kändes som att man ville se hur det hela gick till.. Sen var det våran tur och de första momenten var inga problem, Harry gick runt och nosade på publiken och gick med testledaren utan tvekan, hon fick även känna igenom honom och leka med honom utan problem. Sen var det föremål.. Där trodde jag Harry skulle sticka som ett skott, han älskar ju att jaga bollar m.m. Men han blev lite paff tror ja.. Skällde mest på den lilla räven som åkte omkring på marken och ville inte alls sticka efter den. Andra gången sprang han fram och kikade men inte hela vägen till föremålet.. Passivitet var han jätte duktig, nosade runt och sen satte han sig ner och väntade. Duktiga killen!! Skönt att se att han börjar förstå passivitet! Overallen som åkte upp var lite läskigt direkt men efter en titt på den var den totalt ointressant, likadant med skramlet.. Läskigt i början men sen ointressant. Den utklädda människan i skogen var först väldigt oväntat och inge hit hos Harry. Men så fort han tagit av sig ponchon och Harry insåg att det fanns en människa där under blev det andra bullar!! Oj så glad han blev! Fick tollarfnatt! :) Spökena däremot.. ojoj dom var läskiga.. Men han behöll position snett framför mig hela tiden medan dom gick emot oss. Ville inte hälsa förrän vi tagit av huvan på ena spöket och jag lockat på honom. Då tog han sig mod och gick fram. Helt plötsligt så ramlar spökets huva till marken, mitt framför Harry. Då fick det vara nog tyckte Harry :) Hejdå sa han till spökena! Men i slutändan så fick vi godkänt och Harry har numera känd mentalstatus!! Coolt! :) Vi filmade under hela beskrivningen men tyvärr vet ja ju inte hur man  lägger ut filmer.. kanske kommer framöver..

Kom precis hem från en promenad med Harry som blev nästan så lång som två timmar. Vi tog vägen genom skogen och tog oss bort till brukshundsklubben och tränade lite agility, på vägen dit la jag ett spår åt Harry som vi sedan tog på vägen hem. Känns verkligen som att Harry börjar fatta det här med agility mer och mer. Kul! Men även jag måste lära mig. Det är inte så lätt, som vissa får det att se ut, med agility som jag från början trodde. Vi får försöka ta hjälp av vårat agilityproffs, Helena! :) Tills nästa sommar hoppas jag vi har fått lite mer ordning agilityn och kan vara med i nån tävling kanske!